Historien om Säter
Säter växte upp kring Sätra gård, en fogdegård som styrde över gruvnäringen i området. Under Gustaf Vasas tid utvecklades den till en kungsgård. Det rutnätsformade gatunätet anlades på 1630-talet. Säter är idag en av landets bäst bevarade trästäder, och av riksintresse för kulturmiljövården.
Sveriges första reningsverk för koppar (garverk) anlades 1619 och ett myntverk för kopparmynt stod klart 1624. Vid Ljusteråns många fall ned mot Säterdalen anlades flera hyttor och hamrar för järn- och kopparhantering.
Säters kommunvapen var från början stadens vapen. I stadsprivilegierna från 1642 står att staden i sitt vapen och sigill skall föra ”en Karl medh een Hammar eller Slägga i Handen”. Vapnet ska ha ritats av drottning Kristina och vapenbilden har tolkats som en smed.
1880 anlades järnvägen genom staden. Flera nya industrier, bland annat ett (bomulls) väveri anlades och yxfabriken flyttades in från Björshyttan. Ett stickspår drogs till Säters hospital eller ”Vita staden” (som den kallades) när det öppnade 1912 som ett av Sveriges största mentalsjukhus.
Stora Skedvi är en av Dalarnas äldsta socknar och är känd sedan 1200-talet. Bygden kring älven med sina lättodlade jordar lockade tidigt människor att bosätta sig här, troligen redan på stenåldern. Skedvibygden präglas av jord- och skogsbruk och delar av socknen bär minnen av bergsbruk.
Gustafs fick sitt namn av kung Gustaf III år 1775. Tidigare kallades orten Enbacka fjärding och tillhörde den urgamla Tuna socken. Vid medeltiden fanns här en kopparvåg, där man vägde den koppar som fraktats från Kopparberget i Falun över sjön Runn och älven.
Silvbergs socken har haft ett tjugotal silver- och järnhyttor. Östra Silvbergs silvergruva är känd sedan 1300-talet, men hade sin storhetstid på 1400-talet. Folket samlades i det medeltida S:t Nicolai kapell ända tills Silvbergs kyrka uppfördes år 1834.
