E-arkivering av ljud och film

Ljud och film kan spegla värdefull information om den tid vi lever i; audiovisuellt material ge mervärde till att förstå vårt samhälle över tid på ett sätt som kan återupplevas med fler av våra sinnen, än vad skriven text kan erbjuda.

Film och ljud kan, liksom textbaserade dokument, även innehålla information av rättslig betydelse; som är av vikt i ärendehandläggning, eller som bevisvärde för att fullständigt återge en debatt med ordalydelse, kroppsspråk och tonfall.

En värdering av film och ljud, i en gallringsutredning, görs alltid utifrån informations-innehållet – inte från formatet.

Ursprungsfilerna rekommenderas bevaras i så obearbetat skick som möjligt. Ett undantag skulle dock kunna vara att tysta partier i början och slutet av ljudfiler klipps bort, eftersom okomprimerat ljudformat kodar ljud och tystnad på samma sätt och kräver samma lagringsutrymme.

Som vid all hantering av digitala filer som ska bevaras så måste rutiner kring hanteringen vara genomtänkt. Att konvertera till andra filformat, klippa ihop olika segment eller klippa bort tysta partier i mitten av en ljudinspelning påverkar filens autenticitet och kan i vissa fall ses som en manipulation av filen. Det är t ex direkt förbjudet att ändra i inspelningar av fullmäktigesammanträden.

Vi arkiverar enligt biblioteksstandarden Dublin Core

E-arkivcentrum Dalarna har tagit fram samlingar med metadata som kan användas för att beskriva ljud- och filmfiler, så att de kan bevaras och återsökas på lång sikt. Samlingarna av metadata, en för film och en för ljud, är en utbyggnad av en biblioteksstandard som heter Dublin Core. Vi kallar det därför, rätt och slätt, för att vi arkiverar enligt ”Dublin Core Film” och ”Dublin Core Ljud”.

Dublin Core är dock inte lämpliga för alla sorters film och ljud, utan är främst framtagen för att fungera för egenproducerat material. Det är viktigt att man i ett tidigt skede tar ställning till om metadatasamlingarna fungerar för ändamålet.