Smedjan

Säter var en metropol inom metallindustrin i Sverige under 1600-talet. 1625 var vårfloden gigantisk och den slet bort både myntverk, garugnar och hyttor längs med ån. Visserligen byggdes de upp igen och den största kopparmyntningen av rundmynt i landet genomfördes 1632 i Säter och Nyköping.

Av åttatusen skeppspund koppar präglades femtio miljoner creutzermynt för den svenska hären i Tyskland. Under bärgningen av regalskeppet Vasa påträffades även en stor mängd Säterklippingar som aldrig kom fram till Preussen.

Men storhetstiden var ändå över och 1642 flyttar myntverket helt till Avesta. Utan myntverket stod de tretton olika verken längs strömmen utan funktion.

Tillverkning inom bleck och plåtslageri

Samtidigt påbjuder förmyndarregeringen att ”Jernbruk och allehanda nyttige Hantwerker” ska utvecklas i Säter. Detta skapar förutsättningar för utveckling av det som redan var Säters specialkompetens – tillverkning inom bleck och plåtslageri. Hammarsmedjor upprättas där stångjärn tillverkas direkt från den mycket rena järnmalmen från Bispberg. Omgående fick stadens borgare upprätta fem smideshärdar och en mängd manufakturier.

Här läggs grunden till stadens identitet som smidets och smedernas metropol och det välkända Sätersmidet för flera hundra år. För att befästa detta fick stadens vapen och sigill bära ”en Karl medh een Hammar eller Slägga i Handen”

Skråväsendet styrde tidens näringsliv och Säters Plåt och Harneskmakar-ämbetet var en maktfaktor. Harnesk, plogar, yxor och hyttredskap var sätersmidets specialitet. Men även plåtarbeten som spjäll, källare- och kakelugnsdörrar, pannor, skopor, fyrfat, skyfflar, vindflöjlar. Produkterna såldes vida omkring på marknader i Falun, Hedemora och Sala med flera städer.