Svampsäsong – lär dig skilja på ätliga och giftiga sorter
En del svampar är giftiga och kan ge svåra skador om man äter dem. Läs på om vilka svampar som är ätliga och vilka man ska undvika att plocka. På Giftinformationscentralen finns information och bilder på de giftigaste svampar.
Den vanligaste orsaken till svampförgiftning är att matsvamp förväxlats med giftig svamp. Hur mycket och vilken svamp som ätits avgör hur dålig man blir. Olika svampar ger olika symtom. Gifter från olika svampar kan till exempel påverka nervsystemet, mag-tarmkanalen, skada inre organ, ge allergiliknande reaktioner och ge förändrad känslighet för alkohol.
Så minskas risken att bli sjuk av svamp
- Ät bara svamp som du är säker på är ätlig matsvamp
- Avstå stenmurklan
Stenmurklan giftig även om du kokar den. Livsmedelsverket avråder från att äta stenmurkla, både på grund av den akuta förgiftningsrisken men också då gifterna visat sig ha negativa hälsoeffekter på lång sikt. Stenmurklan innehåller gyrometrin, som påverkar levern, centrala nervsystemet och orsakar cancer i djurförsök. Det kan också påverka fortplantningen. En del av gifterna finns kvar även om du förväller den eller torkar den. En del försvinner genom att förgasas eller hamna i kokvattnet. Man bör inte torka stenmurklor där människor uppehåller sig.
Stenmurkla får säljas, men endast om den förvällts enligt vedertagna metoder, med förvällning i flera olika steg.
- Undvik också rå eller angripen svamp
Svamp är hårdsmält mat och kan ge obehagliga symtom med inslag av illamående, kräkning, ont i magen och diarré om de äts råa eller otillräckligt tillagade. Dessutom är svamp en känslig färskvara som lätt kan angripas av bakterier.
Att äta bakterieangripen svamp kan orsaka illamående, kräkningar och diarré. Besvären orsakas i dessa fall av bakterierna och inte av svampen i sig. Svamp bör därför rensas och tillagas snarast möjligt efter plockning och man bör endast tillaga och äta fräscha svampar och svamprätter.
- Champinjoner innehåller fenylhydraziner
Champinjoner innehåller ämnen, så kallade fenylhydraziner, som misstänks vara cancerogena. Det kan därför finnas risker med att äta stora mängder champinjoner regelbundet under lång tid.
Fenylhydraziner finns i varierande halter naturligt i både odlade och vilda champinjoner som till exempel vit champinjon och portobello/portabello. Andra vanliga matsvampar utanför champinjonsläktet, till exempel kantareller och Karl Johan, innehåller inte fenylhydraziner.
Att äta mycket champinjoner under lång tid kan innebära en förhöjd risk för hälsan. Att äta så mycket som de flesta av oss gör, mellan 2 och 2,5 kg per år, anses däremot innebära mycket liten risk. Denna mängd motsvarar ett par hekto per månad.
För att minska halten fenylhydraziner i champinjon kan du tillaga, koka, steka, grilla, svampen innan du äter den. Kokvatten bör hällas bort. Även vanlig infrysning följt av tining, men inte frystorkning, minskar mängden fenylhydrazin i svampen.
Konserverade champinjoner innehåller betydligt lägre halter än färska champinjoner. För att ytterligare minska intaget av fenylhydraziner kan man undvika att använda spadet i burken i matlagningen.
Vid misstanke om förgiftning
Vid förgiftad av svamp är det viktigt att du kontaktar Giftinformationscentralen. Vid akuta och allvarliga fall, ring 112 och begär Giftinformation. Vid mindre brådskande fall kan du även ringa 010-456 67 00 (dygnet runt).