En förklaring gällande döda fiskar i Ljusterån

Just nu kan man se ett större antal döda fiskar som flyter i Ljusterån. Det rör sig om norsar som leker vid islossningen. En rätt stor andel dör efter leken och det är sådana individer som nu kan ses flyta längre nedströms. Det finns därför ingen anledning att känna oro över utsläpp eller liknande.

Däremot kan man glädja sig åt att på närhåll kunna studera en spännande liten laxfisk och få se en småskalig Sätervariant av de naturfilmer du kanske sett från Alaska, där björnar fångar ”vraklax” efter vattendragen.

Nors är en liten silverskimrande laxfisk som finns spridd i många kustnära områden i Europa, där de omväxlande lever i sött och salt vatten. Samtidigt finns den i nordliga områden i instängda bestånd i sjöar och vattendrag som tidigare varit en del av havet, men stängts inne genom landhöjningen efter istiden. En intressant detalj med nors är också att den som färsk har en karakteristisk lukt av gurka. Denna lukt har ibland setts som oattraktiv och Carl von Linné gav den därför det vetenskapliga namnet Osmerus eperlanus, vilket översatt betyder ”den illaluktande med pärlglans”. Fisken var förr fattigmansmat, men storvuxna norsar ses på många håll som populär matfisk. Den har också stor betydelse som mat för många andra för oss ekonomiskt viktiga bestånd av exempelvis gös, insjölax och storröding.